Blockchain och Anti-Penningtvätt
Ett papper utfärdat av ekonomer vid Bank for International Settlements (BIS) föreslår att använda blockchain som en transaktionshistorik för att övervinna begränsningarna i nuvarande anti-penningtvätt (AML)-åtgärder när det gäller decentraliserade tillgångar, såsom kryptovalutor och stablecoins. Detta syftar till att skydda avvecklingsinstitutioner. Den ökande användningen av kryptovalutor och stablecoins tvingar traditionella finansinstitutioner att implementera nya strategier för att förhindra att dessa tillgångar används för olagliga ändamål.
Metoder för Efterlevnad
I bulletinen, med titeln ”En metod för efterlevnad av anti-penningtvätt för kryptotillgångar”, diskuteras ineffektiviteten hos nuvarande metoder för att bedöma om kryptofonder är kopplade till olaglig verksamhet. Detta beror på deras beroende av decentraliserade och obestämda operatörer, såsom validatorer eller gruvarbetare, för att flytta dessa fonder. Ekonomerna föreslår att använda samma struktur som gör kryptovaluta immun mot traditionella AML-åtgärder för att bedöma risken kopplad till att hantera en specifik plånboksadress eller transaktion.
”Eftersom hela transaktionshistoriken på blockchain är offentligt tillgänglig kan den informera en bedömning av hur nära en viss enhet av en kryptotillgång är kopplad till tidigare eller nuvarande olaglig verksamhet,” framhäver bulletinen.
Den föreslagna AML-poängen skulle baseras på denna transaktionshistorik och genereras på en skala från 0 till 100, där adresser med 100 poäng anses vara de renaste och 0 poäng de mest riskfyllda. Detta skulle hjälpa bankplattformar som fungerar som av-ramper (punkter där kryptovaluta byts mot fiat) att avgöra om de ska slutföra begärda transaktioner eller vägra interaktion med en flaggad adress.
Skyddsåtgärder och Toleranser
Papperet förklarar att kryptovalutabörser, stablecoin-utgivare och banker skulle kunna tillämpa skyddsåtgärder genom att ställa minimikrav på AML-efterlevnadspoäng för att växla kryptovaluta. Detta skulle bidra till att förhindra att medel från olagliga aktiviteter kommer in i det konventionella monetära systemet. Olika institutioner skulle ha olika toleranser för högre riskadresser beroende på deras operativa principer, jurisdiktion och regleringsramar. Till exempel skulle en butik som säljer presentkort ha en högre tolerans än en bank som erbjuder investeringsalternativ i kryptovaluta.
