Europeiska banker och betalningssystem
Europeiska banker förlorar gradvis kampen om betalningar. Först kom mobilappar som tog över deras avgifter och transaktionsdata, följt av digitala betalningar och startups som ytterligare minskade deras kontroll. Nu varnar ECB för att stablecoins kan ta det som verkligen svider: deras insättningar.
ECB:s varningar och den digitala euron
Piero Cipollone, en ledamot av den verkställande styrelsen för Europeiska centralbanken, framförde detta budskap på en bankkonferens i Rom i fredags och presenterade den digitala euron som en strukturell lösning. ”Även traditionella betalningar med betalkort blir mindre populära. Faktum är att mobilbetalningar ökar och redan överstiger en av tio försäljningstransaktioner i Irland, Nederländerna och Finland,” sa han.
”När kunder använder mobilbetalningar betalar banker vanligtvis högre avgifter än de som är kopplade till betalkort och får ofta ingen information om betalningen, vilket gör att de förlorar både avgifter och data,” tillade Cipollone. ”Om användningen av stablecoins ökar i framtiden kommer bankerna också att förlora detaljhandelsinsättningar.”
Konsekvenser för kooperativa banker
Han talade till italienska kooperativa bankchefer som har sina egna skäl att vara nervösa: Hälften av Italiens kooperativa bankkontor betjänar städer med färre än 10 000 invånare, där förlusten av betalningsdata kan urholka den lokala utlåningsverksamheten. Stablecoins lägger till ett nytt lager av detta problem. De är privat utfärdade kryptovalutor som är knutna 1:1 till en fiatvaluta—nästan alltid dollarn—och låter användare hålla och flytta pengar helt utanför banksystemet.
Tänk på dem som en digital dollar du har i en app istället för ett bankkonto. Även fintech-företag som PayPal, Stripe och andra är på ett eller annat sätt beroende av det traditionella banksystemet. Den globala stablecoin-marknaden ligger på ungefär 300 miljarder dollar, enligt data från DefiLlama, och är nästan helt dollarbaserad.
Risker och lösningar
Cipollone är orolig för att massan av stablecoin-användning kan göra kontantinsättningar irrelevanta. Mobilbetalningar kostar banker avgifter och data; stablecoins kan kosta dem den insättningsbas de är beroende av för att ge lån. Insättningar är inte bara ett nummer i en bokföring. De är den råvara banker använder för att ge kredit till företag och bostadsköpare. Färre insättningar betyder mindre utlåning—och för små kooperativa banker med tunna marginaler och lokala kundbaser är det ett existentiellt problem, inte bara ett kalkylbladsproblem.
ECB:s föreslagna lösning är, ironiskt nog, en digital euro: en statligt utfärdad, elektronisk form av kontanter som distribueras genom—inte istället för—kommersiella banker. Under den nuvarande designen behåller bankerna kundkonton, tjänar växlingsavgifter och behåller transaktionsdata.
Framtiden för den digitala euron
ECB har redan utsett 36 betalningsleverantörer—inklusive Deutsche Bank, UniCredit och Revolut—för en 12-månaders pilot som börjar under andra halvan av 2027. Den uppenbara invändningen är att en riskfri, statligt stödd digital plånbok kan tömma insättningar lika effektivt som en stablecoin. ECB har säkerhetsåtgärder i åtanke: den digitala euron kommer inte att ge någon ränta, vilket tar bort incitamentet att parkera stora summor i den, och hållgränser kommer att begränsa hur mycket någon kan ha i ett digitalt eurokonto.
Bankens egen analys av finansiell stabilitet drog slutsatsen att designen inte utgör något materiellt risk för bankernas likviditet. Kritiker har inte blivit helt övertygade, och ECB:s upprepade varningar om stablecoins har inte synligt bromsat marknaden. Men den lagstiftande processen rör sig nu framåt. Enligt Cipollone pågår förhandlingar om den digitala euron redan och godkändes den 9 juli, med den första sessionen som hölls fyra dagar senare. Lagstiftarna siktar på en överenskommelse före slutet av 2026, och den första utgivningen är planerad till 2029.
